BACK AT IT AGAIN
Godmorgon!
Som jag tidigare nämnt har jag inte fått träna, främst på grund av att min kropp är sjuk och otroligt svag. Vid minsta ansträngning blir jag dåsig, förkyld, ont i halsen, febrig osv. Min kropp fungerar inte som den ska helt enkelt, vilket är så det är när man är utbränd. Men, det är även på grund av mitt psyke och att jag inte kan gå in 50% i något. Utan om jag ska göra något är det varje dag hundra procent annars kan det lika gärna vara. Men igår bestämde jag mig med hjälp av nära och kära att sakta men säkert börja gymma. Bra eller dåligt beslut vet jag inte. 
 
Det svåra med detta är att intala mig själv att detta inte går ut på att bygga muskler, få snyggare och starkare kropp osv. Utan faktiskt bara att börja vänja kroppen vid fysisk aktivitet. Så fort jag får någon tanke på att det handlar om att utvecklas kommer det gå snett. Det vet jag. Då kommer det stressa upp mig delux och jag kommer vara tillbaka på ruta ett. För er som inte vet spelade jag basket för ett år sedan, och har gjort i 13 år. Väldigt många sätter press på mig att jag ska börja igen och säger "men se det som terapi, det klart du klarar". Men nej tyvärr, jag är inte stark nog just nu psykiskt och fysiskt för att ha 4 träningar plus fys varje vecka. Tanken på att träna med en grupp och inte få bestämma själv när det är nog fungerar inte. Jag mår fortfarande illa nästan varje dag, får panikångestattacker och spyr. Det går inte att lägga sådan press på mina axlar just nu, att förvänta sig att jag ska träna och pusha mig själv på det tävlingsinriktade sättet som det blir när man spelar en sport. Man vill ju vinna när man kör eller hur? Så snälla, ni i baskethallen, sluta tjata. Ni förstår inte hur mycket jag saknar basketen, och när jag är redo mentalt så kanske jag kommer tillbaka beroende på hur mina prioriteringar ser ut. Okej? Prio ett för mig är att börja jobba. Och som ni kanske vet tar det oftast år att komma på banan efter att ha gått in i väggen.  
 
Här har ni en glad tjej som precis kommit hem från gymmet och är stolt över sig själv! Stort steg för mig.