Godkväll!

Usch på halva gårkvällen och denna dagen. Det är verkligen så jädra typiskt, så fort min kropp börjar anstränga sig lite och i detta fall börjat gymma, blir jag sjuk. Visst jag har en tendens att få feber (inte så hög) relativt ofta, men just förkyldningar och halsont var ett bra tag sedan jag hade. Fett underbart!! Med andra ord har förkyldningen vilat perioden då jag har vilat från träning. Jag vet att detta kommer låta helt sjukt, men ända sedan nian (för fyra år sedan) tills denna våren då jag slutade träna pga stressen och sjukdomen, var jag konstant förkyld. Jag blev sjuk varranan vecka med rejäla förkyldningar och influensor utan uppehåll. I FYRA ÅR! Sinnessjukt att vi inte tog det som en varningsklocka på utmattningssyndrom, men vårdcentralen sa bara att det var en "vanlig förkyldning". Standard svenska vården haha yesus. Normalt att vara förkyld i fyra år, nja not really. 

 

Men nu, så fort jag börjar träna igen kommer den där obehagliga känslan av halsont, hosta och snuvig näsa tillbaka. Så idag har jag inte rört mig från sängen typ. Visst, jag var faktiskt på gymmet i morse (främst för att bevisa att min kropp visst klarar att gymma, efterblivet...) och städade huset efteråt, men efter klockan 13:00 har jag inte rört mig från sängen. Jag har haft hög feber och bara legat och låtit tårarna blöta ner kudden. Det har gjort så ont överallt, och att vara tjock i halsen när man får en liten panneattack är inget att rekomendera. Luften blir så otroligt svår att andas. Ni kanske känner att jag överdriver, det är ju bara trots allt en förkyldning! Men, en liten infektion som en förkyldning med feber blir enormt stor börda när min lilla kroppis redan är sjuk och svag från stressen. Jag kunde knappt se köttfärsen och zuccinin jag stoppade in i ugnen för tårarna bara rann. Väldigt svag och ynklig liten Ella idag. Men, som vi svenskar säger, det är en dag i morgon också! Då jävlar har jag bestämt mig för att vakna upp och må kalas bra. Puss på er! Ge mig massor av kramar nu så jag blir glad.