Min mamma. 

Det finns så mycket jag skulle vilja säga till min mamma varje dag. Mina känslor förvandlas till ord, jag formulerar orden till meningar. Men, ibland kommer dom inte ut. Dom lämnar inte kroppen. Ibland för att jag redan sagt exakt samma sak dagen innan. Ibland för att timmarna på dygnet är för få för att säga alla de ord jag vill att min mamma ska få veta. Men oftast kommer de ut som ett simpelt ”jag älskar dig”.

Men jag vill säga mer. Jag vill säga så mycket mer. Det räcker liksom inte med svenska språkets starkaste kärleksfras för att min mening till dig ska bli så överensstämmande med mina känslor som möjligt. Jag vill bara ställa dig framför mig, hålla tag i dig och överösa dig med komplimanger, och det gör jag ibland. Men jag vill göra det varje sekund. För jag vägrar att du ska gå runt utan en stark övertygelse om hur värdefull du är. Inte ens i en millisekund. För det suger verkligen när du säger att du inte är tillräcklig. Fan va jag hatar det. Du bara måste få in det i skallen. Som att det är ditt fel att jag är sjuk. Hur kan du få det till det? För utan dig, och familjen hade jag hoppat. Du håller mig ju kvar.  

Så varje gång du får höra det simpla ”jag älskar dig”. Förstå. Begrip. Att jag vill säga så mycket mer, att det betyder så mycket mer. Det är laddat med alla kramar i världen, så känn dig varm och omfamnad.