SOM JAG LÄNGTAT...
...
HÖGSBO BASKET, guess who's back!!!!!
Från 6 års ålder tills slutet av tvåan på gymnasiet har jag spelat basket. Jag har mosat motståndare och blivit mosad. Jag har slängt vattenflaskor i golvet och stukat handleden när jag slått handen i väggen av ilska. Jag har skrattat åt mig själv, och gråtit då jag inte var nöjd med min insatts. Det gick inte en enda match utan att jag grät i bilen påväg hem efteråt. Jag var så jävla besviken på mig själv hela tiden, ändå var sporten värd det. Det tog 12 år innan jag slutade (på grund av andra grejer mest, och lite basket). Men det vet ni redan. 
 
Nu, är jag så mycket svagare än då. Jag var stark och kunde springa, skjuta 3-poängare. Men samtidigt så är jag sjukt mycket starkare nu. I det mentala. Förhoppningsvis. Kanske. Att jag ska kunna spela för det är kul, inte för att vara bäst. (Okej let's face it det kommer inte vara kul om man inte är bäst hehe). Träna för att det är hälsosamt, inte träna ohälsosamt. 
 
Så ikväll ska jag bege mig till träningen och med basketskorna på denna gången. Dock ska jag mjukstarta som bara den. Jag får endast träna halva träningen och resten ska jag rehaba på gymmet eller skjuta på sidan. Håll tummarna för mig! Efter två år nu kör jag igen!!!!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress