Gokväll!

Söndagsmiddagen blev en smarrig burgare med mögelost och fikonmarmelad. Riktigt smarrig verkligen! Denna dagen har varit väldigt tuff och jag har nog slagit rekord i fällda tårar. Jag har varit så hopplös, alltså inte haft något hopp kvar i kroppen. Hela processen går så otroligt långsamt och det känns nästan som det går baklänges och blir värre. Bara att gå ner och äta med familjen gjorde att jag kallsvettades och att mitt huvud bulltade. Därefter landade jag i en panikångestattack och mamma fick hålla om mig. Jag känner mig så svag, jag orkar knappt visa mig stark längre och bryr mig knappt om någon ser att jag är sjukt utmattad. Men det vet jag att jag alltid kommer försöka dölja ändå, inte för er utan för mig själv. Lura min lille hjärna, haha :) Nej, men vi hoppas på bättre dag imorgon hörre ni! Kramis!